Skoggsdebatt i Köpenhamn

Den andra veckan av FNs klimattoppmöte i Köpenhamn, COP-15, anordnade Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) ett seminarium om skogens  roll i klimatfrågan. Panelen talade om farhågor med den del av klimatavtalet som kallas REDD, om grundproblemen i dagens certifieringssystem och liknelserna mellan de stora skogsbolagens exploatering av naturresurser i Nord och Syd.

I panelen satt representanter från MJVs-skogsutskott, Svenska Via Campesina/NOrdbruk, Forest Coallition, MST de Jordlösas rörelse och CAOI, en andisnk urfolksorganisation. Med ett avstamp i en kritik mot den svenska modellen för skogsbruk, med kalhyggen och marknadspriser som starkaste drivkraft och motor, rörde sig diskussionen söderut. Representanterna från MST och Global Forest Coalition tog upp sina farhågor om den del av klimatavtalet som går under namnet REDD – Reduction of Emissions from Deforestation and forest Degradation.

Grundtanken med REDD är att regeringar, företag eller skogsägare i Syd betalas för att bevara sina skogar istället för att hugga ner dem och på så vis bromsar koldioxidutsläppen i atmosfären. Kritiken ligger inte bara i att REDD möjliggör, genom handel med utsläppsrätter, att Nord kan fördröja radikala åtgärder för att stoppa förbränningen av fossila bränslen. REDD  innebära också omfatta stöd till kommersiella avverkningar samtidigt som marker (inklusive urskogar), kan komma att omställas till industriella plantageskogsbruk (eftersom FN: s definition av skogar också innefattar trädplantage och snabbväxande monokulturer).

Efter frågor från publiken om vad man kan göra i Nord för att stötta ett hållbart skogsbruk och hur Stora Enso och andra nordiska företag agerar i Sverige och Brasilien, kom diskussionen in på certifieringsystem. Enligt Simone Lovera, fåran Global Forest Coalition, fungerar inte dagens certifieringssystem (FSC). Bilder visades på ett FSC-skogsbruk i Latin Amerika – ett kalhygge som blivit hårt åtgånget av jorderosion. Efterlevnaden av de regler som finns är i många fall bristfällig, en slutsats delade av samtliga paneldeltagare.

Men även ett mer grundläggande problem med certifiering berördes av Simone Lovera. - Certifiering handlar alltid om kvalitet – inte om kvantitet. Det finns aldrig något tak för hur mycket som kan produceras av en vara på ett hållbart sätt. Dagens certifieringssystem kan inte komma åt denna nyckelfaktor i ett hållbart skogs- eller jordbruk.

En intressant koppling skedde även mellan latinamerikansk ursprungsbefolkning och den skandinaviska ursprungsbefolkningen och deras hållbara brukande av skogen och hur de båda drabbas av de stora skogskoncernernas expansion och allt kortsiktigt syn på skogen.

Torgny Östling från NOrdBruk använde begrepp: wood sovereignty – rätt till skog på samma sätt som Via Campesina länge talat om food sovereignty och begrepp plockades snabbt upp av övriga i panelen som ettsätt att jobba vidare mot ett hållbart sätt att använda skogen på, med respekt för både sociala och ekologiska värden så väl som skogens förmåga att bidra till att balansera koldioxidmängden i atmosfären.

Max da Rocha

Stora Enso bygger pappersmassafabrik i Uruguay

Stora Enso och chilenska Arauco har bekräftat sina planer på att upprätta en massafabrik längs Rio de la Plata i Uruguay, med en investering i storleksordningen på två miljarder dollar.

Beslut följer företagens uppköp av spanska Ence* tidigare i år – och dess tillhörande 136,000 hektar eukalyptusplantager –  som därmed gjorde Stora Enso och Arauco till Uruguays största privata markägare, med totalt 250,000 hektar mark.

Nationella nyhetsmedierna har rapporterat att investeringen kommer ha ”stor betydelse” för landets ekonomi och skapa ”minst 3,000 nya jobb”, men miljöaktivister har inte låtit sig övertygas.

Miljöorganisationen World Rainforest Movment har beskrivit fabriksplanerna som ett ”megaprojektet” med potentiellt ”katastrofala” konsekvenser för miljön och påpekar att både Stora Enso och Arauco har fått allvarlig kritik för sina miljömässiga och sociala konsekvenser i andra regioner där de verkar.

Tillkännagivandet av fabriksbygget kommer också trots en pågående tvisten mellan den Uruguay och Argentina över placeringen av Botnias pappersmassafabrik längs en gemensamt förvaltad gränsfold. Argentina har dragit ärendet inför den internationella domstolen i Haag och hävdar att Uruguay brutit mot ländernas fördrag som kräver gemensamma beslut om användning av vattnet. Den argentinska regeringen menar dessutom att anläggningen förorenar vattnet, men båda anklagelser är förnekas av Uruguay. En avgörande dom väntas komma under första  nästa år.

* Videoreportage från Spanien med protester mot Ences verksamhet i Spanien och Uruguay

Inget möte med Stora Enso

Det blev inget möte med Stora Enso. Trots våra förberedelser ställdes mötet in i sista minuten då Stora Enso vägrade låta mötet bandas.

Vi i Störa Enso-kampanjen hade beslutat att en inspelning av mötet var grundläggande. Både för vårt informationsarbete, men också för att det tidigare mötet mellan Stora Enso och dess kritiker lett till en falska anklagelser från företaget*.

Syftet med mötet var att presentera vår syn på företagets verksamhet i Latinamerika och låta Stora Enso bemöta kritiken. Det är oklart varför Stora Ensos representanter – Nils Grafström, chef för Stora Enso i Latinamerika och Jonas Nordlund, informationansvarig i Sverige – inte kunde låta mötet spelas in.

*Tidigare i år påstod Stora Enso i finlands största dagstidning, Helsingin Sanomat, att Joao Paulo Rodrigues från MST hade hotat företaget med ”våld och mord” och inte de drog sig ur Brasilien. Med hjälp av inspelningar från mötet tvingades tidningen publicera en rättelse. Påståendet från Stora Enso var falskt, inga hot hade framförts på mötet.

Max da Rocha

Folktribunal dömer Stora Enso och AP-fonderna

En symbolisk folktribunal dömde enhälligt ut det svensk-finska pappersmassabolaget Stora Enso för dess brott mot miljö och befolkning i Bahia, Brasilien. Folktribunalen med titeln ”Mänskliga rättigheter före vinstintressen” hölls i samband med Inspiration Latinamerika-helgen den 10-11 oktober.
– Stora Enso står inte åtalat här idag för de brott de utfört, det har den brasilianska domstolen redan fastställt, sa folktribunalens åklagare. Därefter redogjorde han sakligt för åhörarna, som också var jury, om de brott Stora Enso dömts för, men som fortfarande inte är åtgärdade.

Massafabriken Veracel ligger i Bahia i nordöstra Brasilien och ägs till hälften av Stora Enso. De har flertalet gånger dömts av den brasilianska staten för brott mot miljölag stiftningen, bland annat för skövling av atlantregnskog. De stora eukalyptusodlingarna förstör jorden och slår ut småbruka re i området, hotar vattenresurserna och det naturliga djur- och växtlivet.

Det första vittnet som åklagaren kallade var Lucia Barbosa från De jordlösas rörelse, MST, i Brasilien.
– I Eunápolis bestod vår miljö av låg skog och där man kunde bruka jorden. Förutom skogen hade vi en småskalig produktion för vår mat lokalt. De senaste åren har allt detta försvunnit och blivit stora monokul turer där man odlar eukalyptus. De små floderna har också torkat ut, berättade Lucia Barbosa.

Forskaren Fabya Reis från Brasilien var det andra vittne som kallades.
– Brukandet av jorden uppfyller inte lagstiftningen om att mark bör fylla en social funktion. Vattnet sjunker, medan antalet arter i området minskar och miljön tar skada. Av de sociala effekterna ser vi hur familjer utnyttjas, då de flyttar dit på grund av löften om jobb som sedan uteblivit.

Enligt den brasilianska konstitutionen har staten rätt att ta över mark från de ägare som inte brukar naturresurser ansvarsfullt eller inte bevarar miljöskyddade områden. Föga förvånande tackade inte Stora Enso ja till inbjudan från Latinamerikagrupperna m fl som stod som arrangör för manifestationen. Företaget hade följaktligen inte någon representant närvarande, men en påhittad representant, en ”försvarsadvokat”, pekade till Stora Ensos försvar på den rad priser som de tilldelats ur både miljö- och näringslivs- perspektiv och använde deras egen förfrågan om ”sakliga och objektiva fakta”. Detta besvarades av åklagaren som visade hur företaget bryter mot sina egna hållbarhetsprinciper.

Max da Rocha

Vittnesmål från folktribunalen

Vittnesmål och omröstningen från folktribunalen den 10 oktober utanför Stora Ensos kontor i Stockholm.

Lucia Barbosa från MST, de jordlösas rörelse, berättar hur hennes hemtrakt i södra Bahua påverkats av Stora Ensos eukalyptusplantager.

Doktoranden Fabya Reis, från Bahias Federala Universitet, talade om plantegarnas sociala och ekologiska förödelse.

Internationella dagen mot monokultur och plantageskogsbruk

”Stoppa expansionen av plantageskogsbruk!! 

Över hela världen omvandlas miljontals hektar produktiv mark till gröna öknar, under täckmanteln av ”skogsbruk”.

Samhällen fördrivs och ersätts av oändliga rader av träd; eukalyptus, tall, palm, gummi, jatropha och andra arter som tränga undan de flesta livsformer i området. Jordbruksmarken som är avgörande för lokalsamhällens livsmedelssuveränitet  förvandlas till trädplanteringar för råvaroexport. Vattenresurser töms och förorenas samtidigt som marker försämras. Människorättskränkningarna är många och sträcker sig från förlusten av mark och hem, till i vissa fall tortyr och mord. Medan plantagen drabbar samhällen i allmänhet påverkas könen olika, där kvinnor är de mest utsatta. 

Trots alla uppgifter om monokulturernas och plantageskogsbruekens negativa sociala och miljömässiga konsekvenserna i länder som Brasilien, Sydafrika, USA, Indonesien, Malaysia, Kambodja, Colombia och Spanien, fortsätter verksamheten att propageras av en rad aktörer, från FAO, till bilaterala instituitioner, från FN: s skogsforum till nationella regeringar, från konsultföretag till utveckling banker. 

Det verkliga motiven bakom dessa aktörer är enkel: de vill överföra markägandet från människor till företagen verksamma inom pappers-, massa-,  trä-, gummi-, biochar- och palmoljasektorn, så att dessa företag kan få tillgång till mer råmaterial och billigare råvaror och på så vis öka sina vinster ytterligare. Den dverdrivna konsumtionen och de rika länder slöseri har en viktig roll för att pådriva denna process. 

Som svar på negativ publicitet kring effekterna av plantageskogsbruk har företagen använt sig av certifieringssystem, såsom FSC, PEFC, SFI, RSPO (**) som förser dem med falska ”gröna” alibis för att fortsätta med sin verksamhet som ostärt. 

Problemet har blivit ännu mer komplex med företagen numera försöker dra nytta av klimatförändringarna, genom att främja falska miljölösningar så som  bio-diesel, trä-etanol och införandet av genetiskt modifierade trädarter. 

Men företagens planer möter ett växande motstånd. I fler och fler länder motsätter sig människor utvidgning av plantageskogsbruk och de senaste åren har n världsomspännande rörelse vuxit fram, en rörelsen som fläter sammanflätar  lokala kamper och människor drabbade av plantageskogsbruken.

Idag, den internationella dagen mot Monokultur plantageskogsbruk 2009, är vårt budskapet tydligt: Plantage är inte skogar, stoppa expansionen av trädplanteringar!”

(**) FSC (Forest Stewardship Council), PEFC (Program för antagande av Forest Certification System), SFI (initiativ för hållbart skogsbruk), RSPO (rundabordskonferens om hållbar Palm Oil) 

Undertecknare: 

Chris Lang, WRM, Storbritannien – Tyskland 
Longgena Ginting, FSO-Indonesia, Indonesien 
Guadalupe Rodriguez, Salva la Selva, Tyskland 
Baltodano, COECOCEIBA, Costa Rica 
Nizam Mahshar, FOE, Malaysia, Malaysia 
Phillip Owen, Geasphere, Sydafrika 
Premrudee Daoroung, TERRA, Thailand 
Ricardo Carrere, WRM, Uruguay 
Wally Menne, Timberwatch Coalition, Sydafrika 
Winfried Overbeek, Rede Alerta contra o Deserto Verde, Brasilien 
Henry Cortez, Portal Ecodebate

_____________________________________________________________________________

Bilde från aktioner den 21 September 2009

_____________________________________________________________________________

I solidaritet med den Internationella dagen mot monokultur och plantageskogsbruk (21 september) och Ursprungsfolkens kampdag (12 oktober) anordnar Störa Enso, Kristnafredsrörelsen, Miljöförbundet Jordens Vänner och Latinamerikagrupperna en stor FOLKTRIBUNAL i centrala Stockholm, Lördag den 10 oktober, där det svensk-finska Stora Ensos och AP-fondernas investeringar i GoldCorp ställs till svars för sin verksamhet i Latinamerika.

I Brasilien har Stora Ensos expansion av eukalyptusplantager väckt protester bland lokalbefolkningen och miljöorganisationer. Samtidigt menar företaget att investeringarna skapar jobb och utveckling. I Guatemala har AP-fonderna investeringar i Goldcorp och guldgruvan Marlin också väckt protester. Utvinningen påstås förstöra miljön, förgifta vattnet och skapa sociala konflikter i området, men AP-fonderna har valt att inte sälja sina aktier i företaget.

I FOLKTRIBUNALEN kommer vittnen från de jordlösas rörelse i Brasilien och urfolksgruppen Waqib’Kej i Guatemala att delta, samt experter och representanter från företagen. Uppläget liknar en vanlig rättegång, med domare och åklagare, men med undantaget att publiken tillåts ställa frågor och delta som jury.

Tid: Lördag 10 okt, Kl: 10.00-11.30, Plats: World Trade Center, vid Klarabergsviadukten nära T-Centralen i Stockholm

Kom, lyssna och gör din röst hörd!

Max da Rocha

Stora Enso nöjer sig inte!

I dagarna fick jag ett mail från Skydda Skogen, där de tipsar om ett inslag i SVT:s Tvärsnytt som handlar om Stora Enso.

I klippet får vi se Viktor Säfve från Skydda Skogen debattera skogsbruk med Anna Kolmert från Stora Enso. Föreningen Skydda Skogen håller koll på bland annat Stora Ensos skövlingar i Sverige, och på ett område utanför Grängesberg upptäckte de stora körskador i ett kalhygge. I klippet erkänner Stora Ensos representant att företaget på två punkter bryter mot miljöcertifieringen: 1) vårdslöshet i skövlandet som lämnar stora körskador samt; 2) att de små proportioner naturskog som borde lämnats kvar också har skövlats. Kolmert menar att vårdslösheten är en fråga om utbildning och okunskap, någonting som Viktor Säfve avfärdar: ”Stora Enso är ett stort företag som agerar i både Brasilien, Finland och i Sverige. Vi har sett att de systematiskt avverkar både naturskogar och kör sönder hyggen på det här sättet.”

Klippet finns i sin helhet här. En kortare version och pressmeddelande från Tvärnytt finns här. Se även Skogsaktuellts artikel: http://www.skogsaktuellt.se/?p=31722&pt=108&m=1422

Självklart är detta inte en fråga om okunskap, skövlingen är en fråga om särintresse. Grängesberg är inte ett undantagsfall och Stora Enso behöver hjälp att följa sin egen miljöpolicy:

”En del tror att miljöhänsyn och affärsverksamhet står i motsatsförhållande till varandra. Så är det inte.” (storaenso.se)

Hur ser skogarna ut där du bor? Har du liknande historier om Stora Enso? Maila oss! stoppastoraenso@gmail.com

Thomas Hesslow

Jordlösa vräks i Eunápolis

Sent på onsdagseftermiddagen den 22 mars, vräktes de cirka 1200 familjer som i över tre månader ockuperat mark tillhörande den svenskägda pappersmassafabriken Veracel Celulose, i delstaten Bahia i nordöstra Braslien.

Efter 105 dagars ockupation av storgodset Putumuju i protest mot eukalyptusodlingarnas skadliga påföljder vräktes de cirka 1200 jordlösa familjer från marken tillhörande Veracel Celulose. Veracel, som ägs till 50% av svensk-finska Stora Enso, anklagas av MST, de jordlösa rörelse, för att ha planterat eukalyptus på cirka 20 000 hektar mark tillhörande den brasilianska staten. MST menar att denna mark, enligt lagen, borde avsatts för jordreform och tillgodosett regionens cirka 8000 jordlösa familjer.

- Vi vill påminna om att Veracel och andra företags eukalyptusmonokulturer i regionen har förhindrat jordreformen och som följd ett värdigt liv för tusentals jordlösa i regionen, uppger Nätverket mot Gröna Öknar i ett pressmeddelande.

I juli 2008 dömdes Veracel av den federala domstolen i Eunápolis för att på tidigt nittiotal ha skövlat hotad atlantregnskog och kontinuerligt planterat eukalyptus i dess ställe. Företaget dömdes till böter på 20 miljoner reais (cirka 80 miljoner kr) samt till att återplantera den förstörda växtligheten.

De jordlösa familjerna som värktes från storgodset under onsdagen, hade under sin korta ockupationstid avverkat eukalyptusträd och inrättat skolor, hem och odlingar av majs, bönor, sötpotatis i dess ställe. Veracel, som under poliseskort besökte lokalen på fredagen, meddelade ockupanterna att odlingarna skulle förstöras.

I dagsläget har de värkta familjerna bosatt sig vid vägkanten till BR 101 intill storgodset.

Max da Rocha

Foto: Nätverket mot Gröna Öknar

Videointervju Varför ockuperar ni mark tillhörande Veracel?”

Intervju med Elvis Batista Coelho från MLT, en av de sociala rörelserna som ockupantat mark på Stora Ensos eukalyptusplantager i Eunápolis, Bahia.

Max da Rocha

Pengar växer på träd

Som jag tidigare skrivit om här på bloggen så har det producerats en ny film om Stora Ensos förehavanden i Uruguay. I dagarna fick jag ett mail från gruppen som gjort filmen och de meddelar glatt att ”Pengar växer på träd” nu finns uppe för allmän beskådan i svensk, finsk och spansk version.

Jag såg filmen för första gången i en tidig version i samband med ett besök på Biskops-Arnö, och blev redan då väldigt inspirerad. När jag sedan fick se den färdiga filmen på premiärvisningen på ABF-huset i Stockholm för någon månad sedan blev jag helt lyrisk; Linda, My och Johan har gjort en oerhört bra film. Ni och era kompisar vill inte missa den! För mer information kan ni besöka deras blogg här.

Thomas Hesslow